Acceptans

Livet

Förra veckan på onsdag var jag hos frisören, och resultatet blev en Deathhawk… Vad är då en Deathhawk?

A ”deathhawk” features voluminous teased or backcombed hair, and is common to the deathrock and goth subcultures. Small sections of hair left at the side of the head, just in front of the ears are known as ”Deathlocks,” ”bat wings” or ”devilocks”, and are normally associated with the deathhawk style.

När jag satt i frisörstolen så pratade jag och Anna om acceptans och om hur våra föräldrar reagerat på våra alternativa stilar, och jag sa att det är tur att mina föräldrar älskar mig oavsett vad jag hittar på, och Anna sa att hennes mamma fått gå igenom det två gånger då hennes yngre bror tog hennes kläder och smink när han kom upp i ålder för det.

Men så för ett par dagar sedan sa mamma att hon skulle föredra mig i axellångt hår, för ”det var ju så fint”. Vilket fick mig att tro att de kanske inte är lika förstående nu när jag är 30 som när jag var 17. Jag har alltid haft en fot eller två i denna subkultur, men varit mer eller mindre utagerande med min stil. Som tonåring var lång tyllkjol, skjorta och korsett min favorit outfit… och glöm inte platåskorna!

AcceptansJag, 19 år gammal

Nu är jag äldre och något som kommit med åldern är att många undrar om man inte ”växt ifrån” detta med en alternativ stil. Och jag är rädd att det är vad mina föräldrar tycker att jag borde gjort. Men det är ingenting man växer ifrån, det är en del av en. Som jag sa i min frisyr-video så känns det som att ”komma hem” varje gång man går tillbaka till svart i olika former. Och det är verkligen så det känns för mig, jag känner mig hemma, jag känner mig som mig själv och jag känner mig bekväm.

AcceptansJag, 30 år gammal

Jag antar att hela tanken med detta inlägg var att få vädra min oro om att inte bli accepterad, men samtidigt… Jag har, numera, nog med självförtroende för att kunna vara den jag är oavsett om jag blir accepterad eller ej. Även om det svider om nu acceptansen inte kommer från familjen…

Kommentera