Är jag fri?

Psykisk ohälsa

IMG_1239

Jag får ofta kommentarer om mina armar (för det är dem man ser mest) och ärren jag har på dem. Senast var det en kommentar här på bloggen där hen sa att jag inte bör göra swatches på mina armar för att de har ärr. För även om jag har ”tagit mig ur det” så finns det andra som kämpar med det, och mina bilder skulle då vara triggande för personer som just nu genomgår självskadebeteende. Men bilderna är triggande för mig med…

Jag har inte haft mycket att säga om min psykiska (o)hälsa de senaste månaderna, men nu måste jag säga något. Jag är inte fri från mitt självskadebeteende, även om det i skrivande stund är 922 dagar sedan jag skadade mig själv. Jag lever med de tankebanorna varje dag, vid varje tillfälle då ångesten tar överhanden och min dagliga dos av lugnande inte räcker till.

Varför skadar man sig själv? För mig så behövde jag ett sätt att hantera känslor jag inte visste vad de var (ångest). Jag visste inte som 12 – 13 åring vad ångest var och att det var det jag upplevde, jag fastnade i ett beteende för att det till en början fungerade för att hantera ångesten. Men efter ett par år så var det bara ett beteende, ingen hantering. Och även om jag vet att det inte skulle hjälpa mig att hantera ångesten jag känner i just det läget så känner jag att jag vill göra det. Jag känner att jag vill skada mig själv.

Jag känner inte att jag är fri från beteendet, jag skulle nog behöva professionell hjälp med det. För som sagt så finns tankebanorna kvar, bara inte själva handlingen. Ofta så när man bryter ett beteende ersätter man det med ett annat beteende, detta kan ske medvetet eller omedvetet.

Bilderna är triggande för mig med då det är mycket känslor som är förknippade med alla ärr på mina armar, ben, mage och bröst. Och då de fortfarande är triggande för mig, tankarna börjar snurra och jag känner det där suget i magen, kan jag inte vara så fri… eller?

Kommentera