Jag har ett makeup addiction

Makeup addiction, det kan sägas med lätthet i rösten men även på ett allvarligare sätt. Och för mig är det mer allvarligt. Jag har beroendeproblematik, dels har jag haft problem med alkoholen och 2010 dök ett nytt beroende upp. Jag vill dela med mig av detta för det kanske kan hjälpa någon som är i en liknande situation.

Jag kommer också göra ett litet undantag för att inte visa märken som testar på djur här på bloggen, jag vill visa hur min sminksamling började och jag använde djurtestat smink back then.

Jag har ett makeup addiction

Jag har alltså haft ett shoppingberoende. Det började 2010 ungefär, jag har minnesproblem efter ett par serier ECT-behandling som jag fick under 2008 – 2009ish och kommer därför inte exakt ihåg när det började. Men det var ett sidospår (kan prata om det i ett annat inlägg). I alla fall, det började runt 2010 som ett sätt att lindra ångest jag kände inför mitt dåvarande förhållande som var allt annat än bra. Vi bodde ihop men han tog distans från mig, vi kramades inte, inga pussar eller närhet under lång tid och detta tärde på mig, jag började undra vad det var för fel på mig och om jag gjort något fel. Min självkänsla, som redan var dålig, fick sig en rejäl törn.

Jag mådde alltså väldigt dåligt över förhållandet och började söka efter sätt att lindra ångesten, göra mig själv glad och känna ro och känna mig fin. Här kommer shoppingen in i bilden. Jag hade redan ett intresse för makeup och hudvård så det var inte konstigt egentligen att det var det jag började köpa mer av. Alla färger gjorde mig glad och jag kunde glömma det som pågick i förhållandet. Och det kändes bra att kleta med krämer och serum… jag kände mig fin på utsidan, och det spred sig till insidan.

Jag har ett makeup addiction

En mascara eller kräm här eller där gjorde väl inget, eller? Men sakta men säkert började det eskalera till paletter, borstar, ögonskuggor, highlighters, serum, essences och face mists med mera. Ju mer jag satte in mig i beauty communityt på YouTube så började jag också att köpa mer. Jag ”behövde” ju den där paletten som alla pratade om!

Jag spenderade många timmar på YouTube och där sades det hela tiden ”you need this, you need this” om produkter, jag som var ny i gemet tänkte ”åh, hen säger att den är bäst, då är den nog det”, i min hjärna blev det ”jag behöver den, den är bäst”. Men en vecka senare pratades det inte om produkten som var bäst längre och det hela började om med nya produkter.

Mitt köpbeteende blev till slut ett beroende, och i viss mån även tvångsmässigt. Ibland var jag så fixerad vid en produkt att tanken på hur/var/när jag skulle köpa den häll mig vaken om nätterna. Och den enda lösningen var att köpa produkten. Jag fick cravings efter produkter helt enkelt, min hjärna kunde inte släppa taget om den förrän den var min.

Idag har jag ett lite annat tänk, men samtidigt har jag ännu vissa problem. Mina cravings har inte gått över, just för att i min hjärna blir processen ”belönande”, att köpa något och få hem det – det är en belöning.

Jag har ett makeup addiction

Vissa inom psykiatrin som jag träffat menar på att jag har en ”tvångsmässig personlighet” och att impulsiviteten från ADHD är viktiga faktorer för mig och att de, tillsammans med mönstret för belöning som min hjärna skapat, är en grund för mitt beteende eller beroende, vad man nu vill kalla det. Även detta med att jag har en dålig självkänsla, och ett dåligt självförtroende, spelar en stor roll.

Jag har försökt med low och no buys, shoppingfria veckor och månader. Jag försökte sluta cold turkey med shoppingen, men det gick inte. Mönstret i hjärnan är för inpräntat och jag kommer behöva hjälp med att bli av med det. Jag går hos en kurator där vi jobbar med just självkänsla och självförtroende och att bli kvitt detta mönster.

Som tur är säger åtminstone några tankar ”stopp!” och jag tänker efter lite innan jag vill köpa något numera. Jag ställer mig frågor som “behöver jag det?“, “har jag något liknande redan?” och försöker tänka på hur jag ska använda produkten. Tyvärr slutar det i 5 fall av 10 med att jag köper det jag cravear ändå, men för bara ett år sen hade det inte varit så. Jag hoppas detta innebär att jag gör framsteg, men ofta går man ju något steg framåt och ett par bakåt…

Har du någon erfarenhet av shopping, eller andra, beroenden?
Loading Likes...

5 Kommentarer

  1. Nina
    fredag, 16 mars 2018 / 20:33

    Vilken modig och öppen text.
    Jag förstår verkligen känslan, det är inte så konstigt att du blev beroende när det var det enda som lindrade ångesten.

    Och sjukt imponerad över hur långt du har kommit! Denna lista är ju egentligen mot självskadebeteende men funderar på om den skulle kunna hjälpa lite även mot impulser att köpa nåt man egentligen inte behöver?
    Fast du kanske redan använder den.
    http://www.shedo.se/stod/fardighetslista/

    Jag har själv inget shoppingberoende. Har ångest större delen av dagen men tappar shoppinglusten helt då. Och tänker ofta att jag är väldigt tacksam för det, för om det hade lindrat min ångest hade jag tyckt det var sjukt svårt att stå emot. Så det är bara ren tur att jag inte mår bättre av att shoppa.

    Men när jag har en lucka i ångesten kan jag tycka det är kul att handla lite!

    Är väl inte beroende, men har absolut ingen disciplin när det gäller socker och så hehe.

    Lycka till med att fortsätta försöka stå emot, tycker du är jätteduktig som kämpar!

    • Jenny
      Författare
      lördag, 17 mars 2018 / 15:11

      Tack så mycket! Det var nervöst att publicera den. Jag har problem med självskadebeteende också så listan du länkade till verkar bra för båda ändamålen. Tråkigt att du har problem med ångest, det är inte lätt. Och skönt att du tappar shoppinglusten, jag önskar inte beroende åt någon.

      Visst är det kul att handla, ibland behöver man ju något också. Eller vill ha något. Jag jobbar med att få bort den överflödiga shoppingen. Och tack ❤️ Jag ger inte upp så lätt.

      Btw, socker är svårt att låta bli! Jag vet, hehe…

  2. Frida
    lördag, 17 mars 2018 / 15:17

    Absolut. När jag flyttade hemifrån tömde jag mitt sparkonto som mamma och pappa sparat ihop till mig under många år. Gjorde av med 60 000 på 1-2 månader. Köpte smink, kläder och allmänt skräp som inte var värt något. Som tur väl är är det bättre idag, i perioder köper jag för mycket, i andra perioder köper jag inget under lång tid. 😊

    • Jenny
      Författare
      lördag, 17 mars 2018 / 15:22

      Vad bra att det är bättre nu! Jo, man köper lätt på sig mycket som inte har ett värde. Jag hoppas att jag kommer komma till ett läge när jag kan gå veckor utan att handla 🙂

  3. tisdag, 20 mars 2018 / 17:22

    Så skönt på något sätt, missförstå mig rätt, att se baksidan av något som är så pass vanligt ändå. Något som du säger man ofta tar väldigt lätt på och kanske ibland skämtar om. Och så starkt av dig att dela med dig! Kan känna igen mig lite i texten. När jag har perioder när jag mår sämre och känner mig nere shoppar jag allt som jag tror jag vill ha och tror att jag behöver. Brukar oftast kännas bra just då och som du säger att det är en belöning när man väl får hem det fina man har köpt, men det brukar alltid slå tillbaka till slut och jag förstår inte varför jag köpte allt jag köpte.

    Försöker i år att sluta shoppa så mycket och det går ändå ganska bra. Sparar pengar till ett hus tillsammans med min sambo och tror det kan bidra mycket till att det går bättre.

    • Jenny
      Författare
      tisdag, 20 mars 2018 / 17:27

      Tack! Det var en lättnad att öppna upp och dela med sig, det är ganska vanligt faktiskt. Jag menar, på Reddit t ex finns det en subreddit som heter ”makeup rehab” som är till för oss med low och no buys, men även de med mer allvarligare beteenden skriver där. Och visst känns det bra just då, och när man får hem saken. Men jag får en baksmälla när jag kommer på att jag gjort det igen…

      Det låter jättebra! Hoppas det går bra med din low buy, och hoppas ni hittar ett hus 🙂

Kommentera

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.