Jag kämpar med att sluta fat shamea mig själv

Jag vill dela med mig av något personligt som alla har en jävla åsikt om, nämligen min kropp. Jag kämpar med att sluta fat shamea mig själv, och att leva ett #bodypositive liv. Det är mitt mål, att älska mig själv oavsett vad andra säger.

Jag kämpar med att sluta fat shamea mig själv
Jag kämpar med att sluta fat shamea mig själv

När jag var 21 år vägde jag 65kg, men när jag något år senare behövde börja med medicin pga att jag har bipolär sjukdom gick jag upp i vikt. Medicinen (som läkaren skrev ut till mig som om det vore godis, jag tog 13 olika mediciner varje dag ett tag) i kombination med ohälsosamma mängder alkohol (som jag drack för att döva min ångest och depression) och skräpmat gjorde att jag gick upp. Jag har alltid haft problem med min självkänsla och vikten gjorde den ännu sämre. Men jag mådde så dåligt att jag inte brydde mig om min vikt just då.

På fyra år (sen 2014) har jag gått ner ~45kg, men en viktminskning gav mig inte en bättre självkänsla. Istället ser jag den 150kg tunga tjejen framför mig i spegeln, och jag fat shamear mig själv. Men fat shaming kommer även utifrån, från alla håll. Från folk på stan som jag inte känner som tycker det är kul att ropa “fetto!” efter en, från ALLA sjuksköterskor, läkare och framförallt från dietister och speciellt online. De flesta har en bild om överviktiga människor: vi är per default lata och vräker i oss onyttig mat som gör oss överviktiga. Men vad som är än mer jävligt är ju att det går att fat shamea sig själv, jag tar ibland tag i mina “kärlekshandtag” och suckar “jävla fetto, varför kan du inte gå ner i vikt?“.

Jag kämpar med att sluta fat shamea mig själv

Jag utövade/utövar fat shaming – mot mig själv. Mina ätstörda vanor kom tillbaka och jag försöker ibland kontrollera maten på helt fel sätt. Jag har fått nog av det här, och har absolut fått nog av mitt självhat som är så djupt rotat i mig, så jag har bestämt att 2018 ska bli året då jag lär mig älska mig själv och ska börja behandla mig själv snällare.

Jag skrev tidigare om mitt makeup addiction, det är ett beteende som jag tror tagit fäste i mig på grund av mitt sätt att tycka och tänka om mig själv. Jag har ett tomrum inom mig som jag försöker fylla med skönhetsprodukter för att jag mår bra av att använda dem, lite hudvård som masseras och klappas in och ovanpå det: smink. Smink som förbättrar och döljer och alltid används som terapi mot ångest.

Men jag vill kunna säga att jag älskar mig själv, och accepterar mig själv – min person och mitt utseende. Det är inte viktigt för mig att gå ner i vikt egentligen, jag vill bara sluta fat shamea och kunna säga att jag älskar mig själv. Och faktiskt mena det också.

Loading Likes...

3 Kommentarer

  1. fredag, 4 maj 2018 / 16:56

    Önskar jag kunde komma med en massa bra tips och råd för att hjälpa dig på traven men jag tror inte det finns några som fungerar. Sin självbild kan man bara jobba med själv utifrån sina egna mål och förutsättningar. Jobbar fortfarande med min egen självbild så du är inte ensam om den biten.

    • Jenny
      Författare
      lördag, 5 maj 2018 / 15:06

      Tror dock att min självbild är påverkad utifrån, men för att bygga upp den måste det komma inifrån. Det kan nog vara ett ständigt projekt detta med att arbeta med självbilden.

  2. Malin
    lördag, 12 maj 2018 / 20:25

    Bra! Har själv tampats med självhat mina första 24 år i livet vilket resulterade självstympning både kroppsligt men framförallt själsligt. Sörjer alla år som gått förlorade i mörker men fann vägen ut ur det destruktiva beteendet. Helt fri är jag inte än men jag kämpar fortfarande✊🏻

    • Jenny
      Författare
      tisdag, 15 maj 2018 / 14:22

      Jag relaterar, sörjer också åren som gått förlorade till självhat och destruktivitet. Jag hoppas att jag fortsätter på den här vägen och hittar en permanent väg ut ur det! Kämpa på!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.