Dom där förbenade tallrikarna igen

av Jenny Elisabeth

Jag minns inte när det var, men det var väl i oktober… eller kanske till och med september, som jag hade den kraftigaste panikångestattacken jag någonsin haft. Förra veckan hade jag en minivariant av den när jag gick hem från Pressbyrån med ett paket i famnen. Paketet innehöll dom sista av tallrikarna jag beställt innan min panikångestattack för några månader sen, och när jag gick hem med paketet i famnen så började hjärtat slå fortare och fortare, det blev svårare att andas och jag fick ännu mer yrsel.

När jag kom hem ställde jag paketet på byrån i hallen och försökte “prata mig själv från kanten” typ. Det kändes lite som med nagellacket att, “jaha, nu börjar det igen”. Även fast jag VET att tallrikarna det nu handlade om är beställda för flera veckor sen…

Image by Love Art. Live Art. from Pixabay

Jag var tvungen att lämna paketet med tallrikarna på byrån i hallen i några timmar tills jag kände att jag klarade av att öppna paketet. Jag kunde göra det till slut men jag fick ta min vid behovs medicin, behöver inte den så ofta numera som tur är och även innan det var jag restriktiv med den med tanke på att vi har missbruk i familjen (och den är beroendeframkallande). Men i alla fall, jag klarade av att öppna paketet. Men precis som med nagellacket så är jag rädd för att fastna där igen, att något ska hända och att jag tänker “fck it” och klickar hem skräp jag inte behöver…

I oktober hade jag 2 – 3 dagar där jag gjort köp, minns att jag gick igenom min inkorg då och kollade efter orderbekräftelser och den 13/10 så hade jag först markerat att jag köpt något men sen när jag kollade igen vid månadens slut så tyckte jag det var ett OK köp för det var en mascara. Nej, det är sant, mascara är inte livsnödvändigt – men det är en produkt jag gärna använder när jag sminkar mig. Och jag kan inte komma undan beauty som ett av mina intressen, jag vill bara utforska andra intressen också. Men på tal om att sminka sig, i fredags när jag föll ner i den svarta ögonskuggan så kände jag “åh, det här är roligt!”, “det här har jag saknat”. Att sitta vid toalettbordet nu är en annan upplevelse, jag kan sitta där och sminka mig och bara vara. Och jag kan sitta där och smörja in ansiktet på morgonen och på kvällen. Det börjar ha den där lugnande effekten på mig igen.

Det var ett sidospår, men det hör ihop. Det kanske är svårt att följa mitt tankespår dock, men allt rotar sig i ångest och osäkerhet som jag burit på länge. Jag börjar sakta tro mer och mer på att jag kan fixa det här.

Jag har börjat skriva anteckningar om mina triggers också, som jag skulle ta med mig till kuratorn nästa gång. Tror det var nästa vecka. Jag vet inte om det är en bra tanke att lägga till hur jag nu känner för det jag skrivit som trigger, men t ex har jag nämnt “har tråkigt” som en trigger, och att jag då scrollar FB/Insta/YouTube/bloggar och ser jag något kul så köper jag det ofta. Men nu när jag har tråkigt så… ja, jag scrollar ju igenom sociala medier, men mina flöden är annorlunda. Och jag ser ibland en ring eller nåt som är fin, men så känner jag “nääää”. Jag har en ring till varje finger redan, det räcker så.

0 kommentarer
1

Du kanske tycker om

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Vi använder kakor för att bjuda dig på den bästa upplevelsen här på bloggen. Antar att du vill ha en kaka? Men vill du inte ha en kaka kan du skippa den. OK Läs mer