Tidigare när min blogg var en skönhetsblogg så hade jag en kategori där jag skrev inlägg om min behandling med Isotretinoin. Nu har jag sen en tid tillbaka valt att inte blogga om skönhet längre, och då tog jag också bort mina inlägg om Isotretinoin och min akne. Det finns en eller två videor uppe på min YouTube-kanal om Iso, men då jag fortfarande får DMs på Instagram om min Iso-behandling så bestämde jag mig för att göra ett uppdaterat inlägg om mina två Iso-kurer.

Isotretinoin är en, stark, medicin för akne som innehåller höga doser av A-vitamin. Den används för att behandla svårare former av akne, jag var kanske 26 – 27 när jag började få akne. Hela ansiktet var täckt i cystor och finnar. Jag testade mig igenom hela Apotekets sortiment för akne, otaliga serier hudvård och sen fick jag antibiotika (Teralysal) ett par gånger som kombinerades med olika krämer, Acnatac, Finacea och Differin är de jag minns.

I maj 2017 var jag på vårdcentralen efter ett misslyckat försök med Teralysal + kräm, och fick en remiss till hudmottagningen i Varberg. Och på hösten 2017 började jag med min första kur Iso.

Otroligt smickrande bild, jag vet. Men detta är min hy någon gång antingen innan kur #1 eller 1 till 2 veckor in i kuren. Jag hade hört mycket om biverkningar av Iso, men jag har lång erfarenhet av att behandlas med medicin och har för längesen bestämt mig för att bara för att en biverkning nämns i FASS så betyder det inte att det drabbar mig, och gör det det så behöver det inte bli så illa som för andra. Vi är alla olika, och det gäller för medicin också.

De första veckorna har jag minnen av att jag upplevde väldigt torra läppar, torr och skör hud, torr näsa (fick sällan näsblod dock, och jag hade Nozoil hemma, skitbra!), fick eksem här och där och det var det typ. Jag upplevde ingen ledvärk eller någon smärta. Dosen på Iso beräknas på din vikt, och vid den här tidpunkten vägde jag nog 118kg (återigen en effekt av medicin), så jag fick starta på 20mg men målet var att komma upp till 100mg och stanna på den dosen resten av behandlingen som skulle pågå 6 månader – 12 månader.

I december så fick jag avbryta kur #1 då jag varit och tagit blodprov och min sköterska på VPM ringer och typ skriker i luren att jag “måste ta mig till vårdcentralen, ditt blodsocker ligger på 24!!!”. Så jag tog mig till vårdcentralen där det konstaterades att jag hade taskiga levervärden samt högt blodsocker. Tillsammans med min dåvarande vikt så konstaterades diabetes typ 2. Jag har lärt mig i efterhand att Iso kan höja ditt blodsocker om du har “fallenhet” för det.

Dessa bilder är tagna 2 veckor efter att jag avslutade kur #1 av Isotretinoin. Det fanns ingen aktiv akne alls kvar, bara ärr. Men i mars eller om det var april 2018 så fick jag börja med #2, min hudläkare erbjöd mig det för att få ännu bättre resultat. Det låg redan på bordet som förslag när jag slutade med kur #1, men villkoret var att blodsockret och levervärdena skulle vara under kontroll, så jag fick gå på kontroller varje månad tills jag började igen. Och även under en Iso-kur så kontrolleras dina levervärden varje månad.

Den här bilden är tagen i juli 2018, jag har just slutat med kur #2 efter ett besök på Hudmottagningen, min hudläkare sa att min hud såg mycket bättre ut, hade fått en fin och jämn hudton och att jag kunde sluta med Isotretinoin nu. Dessutom så har jag för mig att mina levervärden började se dåliga ut igen, och under kur #2 så tog jag 20mg/dag så att sänka dosen var bängligt. Jag har ingen foundation på bilden, men däremot lite rouge. Mina läppar var fortfarande lite röda och ömma från behandlingen men det la sig snabbt.

Under den andra kuren mådde jag kasst psykiskt ett tag, jag vet inte riktigt om det var kopplat till Iso eller ej. Med tanke på att jag har en affektiv sjukdom också, så… det är svårt att veta. Det var i alla fall skönt att sluta. Min hudläkare rekommenderade mig, under kurerna alltså, att smörja in huden med lugnande, snälla produkter. Och jag fick absolut inte använda aktiva ingredienser (såsom syror och retinol).

Efter behandlingarnas slut så försvann biverkningarna en efter en, läpparna blev normala först. Och att smörja in dom flera gånger dagligen blev en rutin som jag fortfarande har kvar. Jag har tyvärr fortfarande problem med eksem, jag fick handeksem i slutet på kur #2 som inte riktigt gett med sig än. Men jag har varit hos Hudmottagningen och fått riktig hjälp nu och har fått krämer som jag smörjer med.

Förutom eksem som håller sig kvar så upplevde jag en hel del håravfall, jag har mycket och tjockt hår som tur är så det märks inte jättemycket. Förutom när jag duschar och det ett tag lossnade tussar, och samma när jag borstade håret. Hudmottagningen vägrade dock att erkänna detta som en biverkning, trots att jag och flera andra i en grupp på FB (Acnegruppen) har upplevt samma sak av Iso-behandling. För mycket A-vitamin kan orsaka håravfall säger dom på ett amerikanskt forum för akne/Iso. Men nu, “bara” typ 2 år senare så tycker jag att håravfallet lugnat ner sig.

Det här är min hud nu. Bild tagen för någon vecka sen bara, har ingen foundation och har inte redigerat huden på något sätt.

Sen månadsskiftet juli/augusti 2020 så bestämde min kropp sig för att jag skulle börja få mens igen. Jag har aldrig haft en regelbunden cykel pga PCOS (det kunde gå år mellan blödningarna, och innan första blödningen i juli/augusti hade jag inte haft mens på 2 år), men tydligen kan PCOS ändras med din ålder. Så just nu får jag leva med ett par finnar i månaden två veckor innan mens. Rädslan för att det ska “blomma ut” i det som varit är STOR. Så pass stor att jag funderar på att prata med en barnmorska om de där nya p-pillren man kunde ta vid högt BMI, dels för huden men även för att kontrollera min mensvärk som gör att jag blir sängliggande i 3 dagar.

Jag skulle inte vilja ta Iso igen även om det presenterades som ett alternativ för mig. Jag är inte rädd för biverkningar, att tappa hår eller så… däremot för att mitt blodsocker ska höjas igen nu när jag lyckats gå ner i vikt och läkaren förra månaden förklarade mig “villkorligt frisk” (alltså, jag är frisk från diabetes typ 2, så länge jag stannar (alt går ner) på den här vikten och sköter mina livsstilsvanor). Men jag är väldigt glad att jag fick möjligheten att ta Iso, även om jag inte kunde fullfölja någon av behandlingarna pga blodsocker och levervärden. På många sätt fick jag lite av livet tillbaka när jag inte konstant behöver titta i spegeln och oroa mig för nya finnar.

Det här blev ett långt inlägg, och jag har säkert glömt något jag brukar få DMs om. Men om du vill fråga något så kommentera så svarar jag efter förmåga!