Var på KBTn i tisdags, när jag kom hem så satt jag och smälte det vi pratade om. Nästa gång skulle jag ta med min lista över triggers som jag fyllt i de senaste veckorna och så ska vi gå igenom den, och sen ska jag få en ny hemläxa. Jag insåg när vi pratade att det här med att sluta skönhetsblogga var det enda rätta beslutet, och kuratorn sa att det jobbet jag och psykologen gjorde verkar ha sjunkit in hos mig nu.

Och för… vad blir det, inte förra helgen men helgen innan det var jag ju hemma hos E ♥ i Göteborg, minns inte var jag skrev det men jag svävade på moln hela kvällen även fast jag var tvungen att fara hem och inte fick spendera natten med henne.

När jag berättade för min kurator att jag kände mig hög, tankarna snurrade, färgerna jag såg var klarare och musiken i öronen förhöjde allt ännu mer så sa min kurator bara “du behöver inte vara orolig, du är inte sjuk – du är förälskad”. Och sen sa hon att början till en hypomani eller mani och en förälskelse är lika, och att eftersom jag inte har bra erfarenheter av kärlek, tillit och trygghet utan väldigt länge varit “bara sjuk” (mina ord, inte hennes) så är det inte konstigt om jag misstolkar känslor eller inte riktigt förstår dom.

Vi pratade också om stress och vad jag kan göra för att varva ner och på sikt få tillbaka balansen. Nästa möte, som är i början på november för vi ses varannan vecka ungefär, ska vi ju gå igenom mina triggers, och jag ser nu när jag ser min anteckning att jag måste nog göra en kopia på listan jag gjort och skriva noteringar om hur jag känner nu när jag har slutat skönhetsblogga, och jag har avföljt många skönhetskonton på Instagram och på YouTube… har knappt läst en blogg de senaste 3 veckorna! Ja, en blogg som handlar om skönhet då.

Och har inte heller haft någon ångest eller panikångest på dom veckorna, det var bara tidigare i veckan som jag blev lite nojig med nagellacket. Annars har det varit väldigt lugnt.

Och imorgon kommer E ♥ hit, and everything was right in the world.