I tisdags var jag hos kuratorn för nästa steg i KBT behandlingen (återfallsprevention). Den här gången handlade det om hur man hanterar tankar på shopping. KBT behandlingen är ju inte inriktad specifikt mot shopping, utan snarare för missbruk med alkohol och droger (eftersom shoppingberoende inte ses som ett “riktigt” beroende egentligen), så min kurator har skrivit om formulären och övningarna så att det ska vara lättare för mig/oss att gå igenom dom utan att behöva ändra texten i tanken hela tiden.
I alla fall, tisdagens övning och hemläxa, var att lista 5 olika fördelar med att INTE shoppa och 5 nackdelar med ATT shoppa. Samt ett par hinder/triggers som kan göra att man inte håller uppe sin motivation för att sluta med det skadliga beteendet man har. Hemläxan jag fick, eftersom vi listade för- och nackdelar samt triggers på besöket, var att skatta “mitt personliga engagemang och motivation i arbetet med att inte shoppa”, på en skala 1 – 10.
Mina fördelar med att INTE shoppa
- Bättre ekonomi
- Pengar över till annat
- Bättre relation till mamma och pappa
- Mer tilltro till mig själv
- Mer plats hemma/mindre kartonger
Mina nackdelar med ATT shoppa
- Skulder
- Fast i ett ekorrhjul
- Litar inte på mig själv
- Skuld- och skamkänslor
- Jobbiga kartonger
Tror att de flesta punkterna på min lista är ganska självklara vad dom betyder, den sista på nackdelar kräver en förklaring: med jobbiga kartonger så tänker jag på de gånger jag fått bära ut tiotals kartonger och känt att alla stirrar på mig och tänker “men jisses, har hon shoppat igen?!”. Jag VET ju att mest troligt så tänker ingen så, men det är så det har känts. Speciellt när jag bar ut dom gigantiska kartongerna från porslinet jag köpte… fyfan alltså.
Sedan så kommer vi till “hinder och triggers”, och då ser listan ut såhär.
Hinder och/eller trigger (högrisk)situationer
- Scrolla Instagram/FB/bloggar/YouTube
- Mammas “realist tjat”
- Dålig dag/lättpåverkad
Det som kan behöva förklaras på denna listan är väl “mammas ‘realist tjat'”. Jag beskrev ett scenario för min kurator, jag håller på att söka lägenhet i Göteborg för fullt (har sökt i flera år men har inte riktigt gjort det ordentligt, jag längtar efter miljöombyte OCH att vara närmare E ♥ såklart), och när jag sa det till mamma så spaltade hon genast upp 15 – 20 olika saker som jag “inte tänkt på”, och minst 10 saker som kommer kosta som jag också “inte tänkt på”, och sen det som gjorde ondast… “som jag inte har råd med alls”. Min kurator föreslog att jag skulle prata med mamma om det, för jag fungerar på ett sätt med ekonomi + att jag är en drömmare och romantiker, medan mamma är lite arbetsskadad efter att ha jobbat med ekonomi i 40 år, och jag vet också att det är välmenande råd. Men jag känner, efter att ha lyssnat om allt jag inte har råd med någonsin, att det inte ens är någon idé att drömma.
