Internationella Komma-Ut-Dagen

Idag är det den 11:e oktober, och varje år den 11:e oktober är det Internationella Komma-Ut-Dagen. En dag där alla komma-ut-historier från HBTQIA+ (kom jag ihåg alla bokstäver nu?) hyllas lite extra.

Internationella Komma-Ut-Dagen

Jag har egentligen inte kommit ut på det sättet som komma ut menas, jag har inte samlat familjen och sagt ”jag är lesbisk”. Det har som alltid varit underförstått att jag gillar tjejer. Till en början så identifierade jag mig som bisexuell och det var ca året 1997 som jag förstod att jag gillar tjejer och jag bara antog att jag gillade killar också så då blev det bisexuell.

Det dröjde till 2014, då var jag 28, innan jag insåg att jag är lesbisk och inte bisexuell. Jag blev tillsammans med min första flickvän strax efter att jag kommit ut och det gjorde att omgivningen fattade galoppen och jag har inte stött på homofobi inom familjen, men på internet kan folk vara k*khuvuden och jag har faktiskt fått mail om att jag är ”en äcklig flata”.

Bland det bästa jag upplevt var när min 83-åriga mormor, som är dement, frågade mig när vi sågs förra sommaren, ”har du någon flickvän eller pojkvän då?”. Det gör inget att hon frågade om pojkvän, hon är trots allt dement och har varit sjuk i flera år vid det här laget. Men att hon frågade om flickvän… ah, det var för mig guld värt.

Det är svårt att säga hur man vet om man är homo-, bi-, pan- eller vad det nu kan vara. Men för mig så kände jag att känslorna jag har fått för män inte är desamma som jag har för kvinnor. Och ja, jag vet att känslor varierar från partner till partner. Men jag pratar om kärlekskänslorna, de där djupa känslorna. Jag dras inte till män (fast jag trodde att jag gjorde det) på samma sätt som jag dras till kvinnor.

Ah, jag ville bara dela med mig lite. Nu när det ändå är Internationella Komma-Ut-Dagen och allt.

1

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?